Nu kladdar jag här  igen. 

Klockan är snart halv fyra, vilket innebär att om dryga två timmar ska jag upp och äta frukost, göra mig i ordning och sätta mig på en buss till en skola. För första gången på cirkus 12 veckor. 

Har verkligen sömnproblem. Det spelar ingen roll hur trött jag är, hur sent klockan är, eller hur tidigt jag ska upp, JAG KAN INTE SOMNA.  Tänkte jag skulle berätta en liten hemlis angående sömn: när jag var mindre, (jag gick i femman - sexan. Alltså mindre, inte jätteliten), trodde jag att mitt rum var besatt av två onda sjögurkor. obs - detta är sant, fast än det låter otroligt sjukt löjligt. 

Det hela slutade med att vi fick gå till en kurator för att försöka lösa problemet.. och tänka sig, några dagar senare kunde jag sova utan några som helst svårigheter! Vilken duktig flicka. 

Nu känns det ibland värre än när jag gick i sexan. Inte för att det ligger två onda sjögurkor under min säng, utan för att min hjärna arbetar i högvarv vilket gör att jag inte får en ynka liten blund. Jag tänker på vad som händer om ett år, när skolan är slut och man helt plötsligt blir stämplad som vuxen. Tänker på att det är så många som aldrig borde få kalla sig vuxna, vad nu det innebär att vara vuxen? Hade jag fått välja hade jag velat vara fem år igen, kunna dricka o'boy varje morgon till frukosten utan att tänka på hur jäklarns mycket socker det innehåller, för ohja socker är kalorier och fett, och fett är död. död.  Varför lever vi i en sån ytlig värld? Jag mår fan illa bara jag tänker på det. Skäms för min egna konsumtion. 

Ville väl kanske bara mest säga att jag sitter här i sängen och tänker på saker som man gör fel, när jag borde fokusera på så mycket man egentligen gör rätt.

Glöm inte bort att du är värdefull, det är jävligt klyschigt men jävligt sant! 

En så stark längtan att somna bredvid honom i natt. att få krypa närmre in i universums mjukaste famn och bara få känna sig trygg. 

 Hittade världens sötaste klänning på Melba.se , måste köpas. 

jag drömde något 
om en brand i natt

en vit rock
i ett rött land 
en gravid kvinna 
ligger i bitar på gatan 

någon skriker 

gråter
stagnerar 

det sägs att det är hennes barn
eller kusin
eller fanvetvad 

ingen har tid att känna 
när bomberna faller

och om man blundar riktigt hårt 
ligger man i mammas mage igen
ovetande om himlen

och världen därunder 

Eftersom min inspiration har sinat för tillfället, kan ni läsa äldre och nyare alster här.

Fick i min 24:a nu, är glad. Ni får en glamorös bild.